Omsorgskrisen
Varför får vissa äldre den vård de behöver, medan andra inte får någon alls?
Omsorgskrisen
Varför får vissa äldre den vård de behöver, medan andra inte får någon alls?
Bakom varje löfte om trygghet döljer sig en verklighet som få vill tala om. Tusentals äldre möter en äldreomsorg där personalen inte räcker till, platserna är för få och ansvaret faller mellan stolarna. Samtidigt finns verksamheter som lyckas – som levererar trygghet, värme och kvalitet. Hur kan skillnaderna vara så stora?
Det är inte människorna som sviker – det är strukturen. Där privata alternativ får förtroende och frihet att utvecklas ökar tryggheten, nöjdheten och kontinuiteten. På kommunala boenden finns en annan verklighet. Omsorgskrisen handlar inte bara om resurser, utan om ansvar, ledarskap och respekt för varje människas rätt till ett värdigt liv.
Välkomna!
Varför är vi så rädda för valfrihet?
Det finns lediga platser. Det finns ett biståndsbeslut. Det finns önskade boende nära familjen. Men Göteborg säger nej för att politiken har satt ett tak, inte för att minska kostnader utan för att fylla sina egna kommunal omsorgsplatser. I Tankesmedjan Synaps nya rapport visar Olle Andersson på både bakgrunden till problemen och hur vi kan lösa det.
I Göteborg finns ett politiskt beslutat tak för hur många äldre som faktiskt får välja ett privat äldreboende. Ramavtalet rymmer 1 089 platser. Det rödgröna styret har låst taket vid 700. När taket är fullt, vilket det varit nästan hela det senaste året, säger kommunen nej. Trots att kö finns och trots att kapacitet finns.
Det här handlar inte om att försvara privata aktörer i sig utan om något mer grundläggande. En rättighet utan möjlighet att välja bort den omsorg du inte önskar är ingen reell rättighet. Den blir beroende av politikens goda vilja.
Kvalitetsdatan talar för valfrihet. Privata boenden ligger något högre i nöjdhet, sticker ut positivt på sociala kvaliteter som mat, aktiviteter och utevistelse, och är samtidigt billigare per plats. Att hålla taket är inte att skydda kvaliteten. Det är att skydda monopolet, och skicka kostnaden vidare till äldre som tvingas vänta.
Slutsatsen är konkret: Höj taket nu, och inför LOV när ramavtalet löper ut 2028. Låt göteborgarnas önskemål styra omsorgen, inte tjänstemännens planering.
Hon larmade sexton gånger. Ingen kom.
En kvinna på ett äldreboende i Tidaholm tryckte på sitt larm sexton gånger. Ingen kom. Hon föll och dog.
Det är sommaren 2026 i svensk äldreomsorg. Under maj, juni och juli har sju kommuner anmält sig själva eller granskats för allvarliga brister. I Karlstad har personal bundit fast händerna på demenssjuka. I Gällivare fick chefer veta att en vikarie uppges ha förgripit sig på äldre kvinnor och lät honom arbeta kvar. I Landskrona dog fyra personer med hemtjänst under fyra månader, och kommunens egen utredning fann att larm hade besvarats för sent.
Kommunerna ligger långt från varandra på kartan. De styrs av olika partier och har olika ekonomi. Ändå ser felen likadana ut. Det är kommunens egen verksamhet som brustit, och det är kommunen själv som har utrett vad som gick fel.
Jönköping
Sex personer fick vid flera tillfällen inte de kvälls- och nattinsatser i hemtjänsten som de hade beviljats. Orsaken var att informationen inte fördes över mellan dagpersonalen och nattpatrullen. Händelsen anmäldes till IVO enligt lex Sarah.
Kommunstyrelsens ordförande: Mona Forsberg (S).
Källa: SVT, 4 maj 2026
Karlstad
På demensboendet Oskarslund rapporterades allvarliga missförhållanden. Anmälningarna beskriver tvång och kränkningar, bland annat att personal bundit fast händerna på demenssjuka. Flera lex Sarah-anmälningar har gjorts och avvikelserapporteringen har varit omfattande.
Kommunstyrelsens ordförande: Linda Larsson (S).
Källor: SVT, 4–5 juni 2026 · SVT, 9–11 juni 2026
Landskrona
Fyra personer med hemtjänst avled mellan februari och maj. Kommunens utredning fann brister hos hemtjänsten, hos larmoperatören och hos biståndshandläggarna. Larm besvarades för sent. En person fick inget nattstöd efter en sjukhusvistelse.
Kommunstyrelsens ordförande: Torkild Strandberg (L).
Källa: SVT, 4 juli 2026
Tibro
En vårdtagare bodde i nästan tre år på korttidsboende utan att kunna flytta hem, trots att personen ville det. Kommunen pekar själv ut kunskapsbrister, bristande samordning, ofullständig dokumentation och otydliga ansvarsrutiner. Ärendet anmäldes till IVO som ett allvarligt missförhållande.
Kommunstyrelsens ordförande: Jan Hanna (S).
Källa: Tibro kommun, 3 juni 2026
Gällivare
En manlig vikarie i hemtjänsten uppges ha utsatt flera äldre kvinnor för sexuella ofredanden och fysiska övergrepp. Chefer fick larm men agerade sent. Mannen erbjöds tillsvidareanställning innan han till slut avskedades. Händelserna utreds enligt lex Sarah.
Kommunstyrelsens ordförande: Birgitta Larsson (S).
Källa: SVT, 12 juni 2026
Tidaholm
Minst 22 larm missades. En kvinna larmade 16 gånger utan att någon kom. Hon avled efter ett fall på äldreboendet. I ett annat fall larmade en person med hemtjänst sex gånger utan att få hjälp.
Kommunstyrelsens ordförande: Runo Johansson (L).
Källa: SVT, 3 juli 2026
Mariestad
Planerade nattinsatser uteblev i flera fall för personer med natthemtjänst. Kommunen anger brister i arbetssättet som orsak och anmälde sig själv till IVO enligt lex Sarah.
Kommunstyrelsens ordförande: Johan Abrahamsson (M).
Källor: Mariestads kommun, 5 juni 2026 · Sveriges Radio, 5 juni 2026
Ingen behöver ta konsekvenserna
Sju fall på tre månader är inte vad som hände. Det är vad som blev känt.
Den som drabbas i äldreomsorgen är oftast den som har svårast att göra sin röst hörd. Ingen av de äldre i den här sammanställningen ringde en journalist. De flesta kunde inte. Det var en dotter som undrade varför mamma inte fått besök, en undersköterska som orkade skriva en avvikelse, en lokalreporter som fick ett tips. Utan dem hade ingenting av detta stått i någon tidning.
Sedan följer samma turordning varje gång. Kommunen utreder sig själv. Kommunen anmäler sig själv till IVO. Kommunen lovar att se över sina rutiner. Där tar det slut.
Det tar slut där för att det får göra det. En privat hemtjänstutförare måste ha tillstånd från IVO för att alls få finnas, och kan förlora det. Kommunal verksamhet i egen regi behöver inget tillstånd, bara en anmälan till ett register. Det finns ingenting att återkalla. En privat utförare kan dessutom förlora avtalet med kommunen. Kommunen kan inte säga upp avtalet med sig själv. Brukarna finns kvar, för de har ingen annanstans att gå. Pengarna betalas ut, för de betalas av kommunen till kommunen. Ansvaret prövas i val vart fjärde år, i en fråga som sällan avgör en enda röst.
Fel begås överallt. De begås hos privata utförare också, och den som påstår något annat är inte ärlig. Skillnaden ligger i vad som händer dagen efter. Hos en utförare som kan förlora både tillstånd och uppdrag kostar ett misstag pengar. I kommunal egenregi kostar det en presskonferens.
Det handlar alltså inte om resurser, hur gärna kommunerna än vill att det ska göra det. Det handlar om makt. Den som utför omsorgen, beställer den, utreder sina egna misstag och sätter betyg på sitt eget arbete har ingen anledning att ändra på någonting.
Vad som borde hända
Tre saker skulle bryta mönstret.
Låt äldre välja utförare i hela landet. I dag avgörs valfriheten i hemtjänsten av vilken kommun man råkar bo i. Den som inte får de insatser hon har beviljats ska kunna byta, inte vänta på nästa internutredning.
Låt någon annan utreda. Tillsynen ligger hos IVO, men utredningen av vad som gick fel gör kommunen själv. Det är den som orsakat skadan som skriver berättelsen om hur skadan uppstod, och IVO prövar sedan den berättelsen. Vid dödsfall och övergrepp ska utredningen göras av någon utanför den egna organisationen.
Publicera siffrorna. Svarstider på larm, uteblivna insatser och antalet lex Sarah-ärenden ska redovisas öppet och gå att jämföra kommun för kommun. Det som ingen mäter syns inte, och det som inte syns kostar aldrig någon politiker någonting.
Äldreomsorgen är det sista löftet välfärdsstaten ger. Sju kommuner på en sommar visar vad löftet är värt när ingen behöver stå för det.
Varför är vi så rädda för valfrihet?
Det finns lediga platser. Det finns ett biståndsbeslut. Det finns önskade boende nära familjen. Men Göteborg säger nej för att politiken har satt ett tak, inte för att minska kostnader utan för att fylla sina egna kommunal omsorgsplatser. I Tankesmedjan Synaps nya rapport visar Olle Andersson på både bakgrunden till problemen och hur vi kan lösa det.
I Göteborg finns ett politiskt beslutat tak för hur många äldre som faktiskt får välja ett privat äldreboende. Ramavtalet rymmer 1 089 platser. Det rödgröna styret har låst taket vid 700. När taket är fullt, vilket det varit nästan hela det senaste året, säger kommunen nej. Trots att kö finns och trots att kapacitet finns.
Det här handlar inte om att försvara privata aktörer i sig utan om något mer grundläggande. En rättighet utan möjlighet att välja bort den omsorg du inte önskar är ingen reell rättighet. Den blir beroende av politikens goda vilja.
Kvalitetsdatan talar för valfrihet. Privata boenden ligger något högre i nöjdhet, sticker ut positivt på sociala kvaliteter som mat, aktiviteter och utevistelse, och är samtidigt billigare per plats. Att hålla taket är inte att skydda kvaliteten. Det är att skydda monopolet, och skicka kostnaden vidare till äldre som tvingas vänta.
Slutsatsen är konkret: Höj taket nu, och inför LOV när ramavtalet löper ut 2028. Låt göteborgarnas önskemål styra omsorgen, inte tjänstemännens planering.
Fallet Kjell
Kjell var ungdomsledare, ordförande för bostadsrättsföreningen och cyklade till jobbet varje dag. En olycka gjorde honom förlamad och helt beroende av personlig assistans.
Istället för att hjälpa honom så drar nu kommunen in på hans rätt till assistans. Varför ska svårt sjuka personer behöva slåss för sin rätt till vård? Ge oss riktiga rättigheter i vården.
Fallet Martin
Norrköping driver rättsprocess för att stoppa dödssjuka Martin att få anpassat boende. Svaga rättigheter tillåter orättvisor hos de som samhället lovat hjälpa. Se vår granskning här.
Antologin Vem bestämmer när jag ska lägga mig? samlar några av Sveriges mest insiktsfulla röster; forskare, läkare och journalister, som från sina respektive perspektiv belyser svensk äldreomsorg och presenterar 23 konkreta reformförslag. Syftetär att ge beslutsfattare i Sverige både en karta och en kompass: kartan över vad som måste förändras, och kompassen i form av stärkta individuella rättigheter och att makten ska ligga hos människan själv. Äldre ska inte reduceras till mottagare av insatser, utan erkännas som medborgare med rätt till trygghet, inflytande och hög kvalitet i de välfärdstjänster de är i behov av. Boken pekar på brister i dagens system, från otillräcklig delaktighet och kompetensförsörjning till otydlig ansvarsfördelning, men visar också på möjligheter genom valfrihet, innovation, stärkt rättighetslagstiftning och teknikutveckling.
När äldre varnar – men ingen lyssnar
De senaste årens många avslöjanden om fruktansvärda övergrepp inom äldreomsorgen visar att det inte rör sig om enstaka händelser – utan om ett systemmisslyckande. Varningar från äldre ignoreras och omsorgssystemet saknar effektiva mekanismer för att skydda dem som är mest utsatta. För den som inte kan värja sin kropp utan hjälp är trygghet inte kvalitet, utan frihetens miniminivå.
19 FJanuari 2026 | Kvartal Läs mer
Martins fall blottlägger en lucka i rättighetsskyddet
Den svårt sjuke Martin har bott på ett specialiserat boende där han trivts och fungerat väl. Trots omfattande vårdbehov tvingas han nu flytta. Beslutet blottlägger en allvarlig lucka i det svenska rättighetsskyddet, där svårt utsatta individer inte har tillräckligt starkt skydd mot ingripande myndighetsbeslut. Behovet av tydligare lagstiftning och starkare rättssäkerhet för personer med stora och livsavgörande omsorgsbehov är uppenbart.
8 Februari 2026 | NT Läs mer
Problemen
Kapacitetsbristen
Varför finns det plats i statistiken men inte i verkligheten?
Samtidigt som antalet äldre växer snabbare än någonsin minskar antalet platser i äldreboenden. I över hundra kommuner räcker inte vården till ens för de mest behövande. Hur hamnade vi här – och varför fortsätter bristen att växa trots att alla vet vad som väntar?
Personalkrisen
Varför har vissa äldre alltid tid, medan andra aldrig får det?
Bakom varje kvalitetsbrist finns samma orsak: för lite personal, för låg kompetens och för hög omsättning. I kommunal omsorg har belastningen ökat, samtidigt som andelen utbildade undersköterskor minskat. Hur länge kan systemet fungera utan att kollapsa?
Kvalitetskrisen
Varför är det så stor skillnad i omsorg och omsorg?
Samma lagar, samma mål – men helt olika resultat. I den kommunala äldreomsorgen är äldre mindre nöjda, träffar fler olika personer och får oftare vänta på hjälp. I privat regi upplever de flesta trygghet, respekt och kontinuitet. Varför ser skillnaderna ut så här?
Kvalitetskrisen
– varför är det så stor skillnad i omsorg och omsorg?
Bakom varje löfte om trygghet döljer sig en verklighet som få vill tala om. Tusentals äldre möter en äldreomsorg där personalen inte räcker till, platserna är för få och ansvaret faller mellan stolarna. Samtidigt finns verksamheter som lyckas – som levererar trygghet, värme och kvalitet. Hur kan skillnaderna vara så stora?
Kvalitetskrisen
– varför är det så stor skillnad i omsorg och omsorg?
Bakom varje löfte om trygghet döljer sig en verklighet som få vill tala om. Tusentals äldre möter en äldreomsorg där personalen inte räcker till, platserna är för få och ansvaret faller mellan stolarna. Samtidigt finns verksamheter som lyckas – som levererar trygghet, värme och kvalitet. Hur kan skillnaderna vara så stora?
Kvalitetskrisen
– varför är det så stor skillnad i omsorg och omsorg?
Bakom varje löfte om trygghet döljer sig en verklighet som få vill tala om. Tusentals äldre möter en äldreomsorg där personalen inte räcker till, platserna är för få och ansvaret faller mellan stolarna. Samtidigt finns verksamheter som lyckas – som levererar trygghet, värme och kvalitet. Hur kan skillnaderna vara så stora?
Svensk äldreomsorg står inför en av sina största prövningar. Befolkningen åldras snabbt, men systemet står still. I kommunal regi syns växande brister i kvalitet, kompetens och planering. Det är inte människorna som sviker – det är strukturen. Där privata alternativ får förtroende och frihet att utvecklas ökar tryggheten, nöjdheten och kontinuiteten. Omsorgskrisen handlar inte bara om resurser, utan om ansvar, ledarskap och respekt för varje människas rätt till ett värdigt liv.
Nöjdhet i särskilt boende
Andel äldre som är nöjda med sitt boende
Socialstyrelsen, Öppna jämförelser 2025
Fast omsorgskontakt
Andel med fast omsorgskontakt 2020–2025
Socialstyrelsen, Öppna jämförelser 2025
Kompetensnivå
(undersköterskor)
Andel utbildad vårdpersonal
Socialstyrelsen, Lägesrapport 2025
Personalkrisen
– varför har vissa äldre alltid tid, medan andra aldrig får det?
Bakom varje kvalitetsbrist finns samma orsak: för lite personal, för låg kompetens och för hög omsättning. I kommunal omsorg har belastningen ökat, samtidigt som andelen utbildade undersköterskor minskat. Hur länge kan systemet fungera utan att kollapsa?
Omsorgen står på människors axlar. Men axlarna blir färre – och tröttare. I den kommunala äldreomsorgen har antalet äldre per personal ökat till rekordnivåer. Samtidigt minskar andelen utbildade undersköterskor år för år, ersatta av tillfälliga vikarier och outbildad personal.
Bristen på kontinuitet gör att äldre möter nya ansikten varje vecka, ibland varje dag. Den som ska ge trygghet hinner knappt se människan. Resultatet är inte bara stress och misstag – utan en systematisk ojämlikhet, där kvaliteten beror på vem som råkar komma in genom dörren.
Belastning i hemtjänsten
Fler äldre per omsorgspersonal
Socialstyrelsen, Öppna jämförelser 2025
Undersköterskor minskar
personalförändring 2022–2025
Socialstyrelsen, Lägesrapport 2025
XX
(undersköterskor)
xx
xx
Vittnesmål
Kontakta Tankesmedjan Synaps
Vill du vara med och bidra i våra projekt eller föreslå ytterligare områden vi borde undersöka? Vi älskar att prata sjukvårdspolitik.
Följ oss på
Bilder: Midjourney
© 2025 av Tankesmedjan Synaps.
Problem 1
– varför är det så stor skillnad i omsorg och omsorg?
Bakom varje löfte om trygghet döljer sig en verklighet som få vill tala om. Tusentals äldre möter en äldreomsorg där personalen inte räcker till, platserna är för få och ansvaret faller mellan stolarna. Samtidigt finns verksamheter som lyckas – som levererar trygghet, värme och kvalitet. Hur kan skillnaderna vara så stora?
Problem 3
– varför är det så stor skillnad i omsorg och omsorg?
Bakom varje löfte om trygghet döljer sig en verklighet som få vill tala om. Tusentals äldre möter en äldreomsorg där personalen inte räcker till, platserna är för få och ansvaret faller mellan stolarna. Samtidigt finns verksamheter som lyckas – som levererar trygghet, värme och kvalitet. Hur kan skillnaderna vara så stora?
Problem 2
– varför är det så stor skillnad i omsorg och omsorg?
Bakom varje löfte om trygghet döljer sig en verklighet som få vill tala om. Tusentals äldre möter en äldreomsorg där personalen inte räcker till, platserna är för få och ansvaret faller mellan stolarna. Samtidigt finns verksamheter som lyckas – som levererar trygghet, värme och kvalitet. Hur kan skillnaderna vara så stora?